sextimmarsdag i Kristianstad

I ett blåsigt Kristianstad såldes bra med Proletären av sju tappra, som efteråt fick sin belöning i form av mat lagad av andra partikamrater, sång av Ricardo och gemensam allsång till Bengt-Teddys.

Väga blöjor

Väga  blöjor?

Vem kom på idén att väga de gamlas blöjor? Jag undrar om det inte var en följd av politikernas beslut att sälja våra gamla till lägstbjudande.  Nu står politikerna på kö för att säga att det inte var så vi menade. Moderaterna, dom ville bara leka företag med våra gamla, konkurrens är ju så bra. Men konkurrens ger att man ”glömmer” de gamlas behov till förmån för företagets vinst.  En blöja mindre per natt per vårdtagare ger mer vinst till ägarna (moderatväljare) och bonus till cheferna. Moderaterna vill nu lägga ut tillbyggnaden av Sommarro till lägstbjudande.  Lär dom sig aldrig?

I samband med EU-inträdet blev ”fri konkurrens” också socialdemokraternas ledord.  Driften av Hjärtebacke på Näsby lämnades till lägstbjudande. Även Vänsterpartiet har hyllat privata vårdgivare, utan att tänka på följderna. Men även det lilla personalkooperativet drivs av vinstintresse, det köps kanske en dag upp av ett skatteflyktsbolag och börjar väga blöjor.

Under de sista 10 åren, när Reinfeldt och Sahlin har hyllat entreprenörer, konkurrens och egoism har politikerna tagit bort var sjätte krona ur äldrevårdens budget.   Frågan är väl om inte dessa politiker gjort sig förtjänta av några nätter med våta blöjor? En stor majoritet av svenska folket anser (Umeå universitet), att det är stat och kommun som ska sköta utbildning, sjukvård, barnomsorg och äldreomsorg. Omtanke om svaga kan aldrig förenas med ett vinstintresse. Så var också socialdemokraternas politik före EU-inträdet. Vinstintresset skulle bort och ersättas med ett socialistiskt samhälle, en för alla, alla för en.

Bengt Albinsson (s) kritiserar dagens Sverige 22 nov. Äldreomsorg för riskkapitalbolagens bästa, för stora barngrupper, friskolor, järnvägsinvesteringar, FAS 3 slavläger,  ungdomsarbetslöshet och jobbskatteavdrag får sina välformulerade slängar. Men förlåt en undran: har inte socialdemokraterna både lokalt och centralt medverkat i många av dessa beslut? De fyra jobbskatteavdragen godkände väl partiledningen efter valet? Arbetsmarknadsutbildningen avskaffades väl av en s-regering? Järnvägens uppdelning i olika vinstdrivande aktiebolag gjordes väl av en s-regering? Friskolorna godtas väl av socialdemokraterna, ni röstade ju för utförsäljningen av skolan på Österäng? De stora barngruppernas införande på 90-talet försvarades på mina barns dagis av Helene Fritzon (s). När det gäller äldreomsorgen har socialdemokraterna i omsorgsnämnden nyligen deltagit i beslutet att det ska sparas 18,5 miljoner på omsorgen. Blir det inte lite märkligt att Bengt Albinsson tror att väljarna ska glömma skillnaden mellan socialdemokraternas ord och handling till nästa val?

Bengt Albinsson har rätt i att idén om social demokrati är levande i svenska folket. En stor majoritet av svenska folket anser (Umeå universitet), att det är stat och kommun som ska sköta utbildning, sjukvård, barnomsorg och äldreomsorg. Men inget parti, förutom oss, driver denna linje. Socialdemokraternas problem tror jag är att de lämnat sin kompass, sin tanke på ett samhälle, som inte styrs av vinstintresset. Men så låt Östros, Sahlin, Waidelich och de andra högersossarna ta hand om det sjunkande skeppet. Låt oss andra få ihop ett nytt parti för oss socialister.

Ulf Johansson Kommunistiska Partiet Kristianstad

Kristallnatten i Kristianstad 2011

En stark demonstration till minne av nazisternas massmord på syndabockarna judarna 1938 och mot Sverigedemokraternas attacker mot muslimer idag. Vi demonstrerade mot den växande arbetslösheten, girigheten och invandrarfientligheten. Tal hölls av Robert Mathiasson för Kommunistiska Partiet och Teddie Goldman för RKU. Dessutom talade representanter för övriga arrangörsorganisationer: Vänsterpartiet, Ung Vänster och kulturföreningen Zonen. Två dagar efter demonstrationen publicerar Norra Skåne ett påstående från en lokal Sverigedemokrat med judisk mamma att han förvägrats tala på manifestationen. Ett påstående gripet ur luften, förmodligen för att förstärka martyrglorian på Sverigedemokraterna. Norra Skåne publicerade en rättelse dagen efter. De lokala Sverigedemokraterna har inte uttalat intresse för att delta som arranggörer av manifestationen, ej heller för att tala. Om de lokala Sverigedemokraterna vill ta avstånd från sin partilednings hätska utfall mot muslimer eller deras invandrarfientlighet och dessutom vänder sig mot arbetslösheten och girighetens utbredning i Sverige, står det dom fritt att ordna en manifestation.

http://www.nsk.se/article/20111111/KRISTIANSTAD/711109888/1132

http://www.nsk.se/article/20111111/KRISTIANSTAD/711119843/1132/-/arrangor-nekar-till-utestangning

SD är borgerligt

Sverigedemokraternas Förslag till statsbudget för 2012 tar faktiskt upp frågan om sysselsättningen. Detta till skillnad från Henrik Gustafsson (SD) som (10/11) undertecknade svaret på mitt inlägg om Sverigedemokraternas arbetslöshetspolitik.

I SD-förslaget till statsbudget står att de styrande politikerna, oavsett om de tillhört höger- eller vänsterblocket, har över tid misslyckats med att bibehålla den procentuella sysselsättningsnivå som krävs för att upprätthålla välfärdssamhället och samtidigt hålla ned arbetslösheten till den nivå som krävs för att alla skall ges en rimlig chans att få ett arbete och en egen försörjning (s 26).

Det som gör Sverigedemokraterna till ett typiskt borgerligt parti är att de inte kräver någon lösning.

SD-budgetens enda eftergift för de arbetslösas behov av arbete och inkomster är att avsätta 0,5 miljarder till sysselsättningsskapande och kulturarvsbefrämjande åtgärder (s 18).

När det gäller Riksbankens arbetslöshetspolitik enligt Konjunkturinstitutet ligger den av Riksbanken skapade jämviktsarbetslösheten på 5 till 6 procent står det klart och tydligt i SD:s höstbudget att Sverigedemokraterna kommer i alla lägen ta strid … för Riksbankens oberoende och suveräna ställning.(s 23).

I stället för att Riksbanken åter ska vara en normal svensk myndighet som lyder under regeringen och som skall följa Sveriges grundlag (Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete …) hävdar SD att det gäller ”Massinvandring eller välfärd” (s 45).

Gustafsson skryter i sitt svar till undertecknad att med SD:s politik skulle besparingarna för skattebetalarna bli totalt 196 miljarder kronor. Det vill säga i fall man förutom indragningar som SD motiverar med nyinvandringen också antar att Sverige slutar betala sina avgifter till EU.

Att avskaffa Riksbankens jämviktsarbetslöshet så att sysselsättningen kunde nå den nivå som gällde för Sverige på 1980-talet, då cirka 80 procent av befolkningen 16-64 år i stället för som 2010 ungefär 74 procent hade arbete, skulle medföra en ökning av Sveriges BNP med omkring 12 procent.

BNP 2010 var 3 308 miljarder. BNP-ökningen vid full sysselsättning, vilken huvudsakligen skulle ha tillfallit hushåll som hade någon arbetslös medlem, skulle ha blivit i storleksordningen 397 miljarder.

Att jämföra med SD:s löfte om 0,5 miljarder kronor till sysselsättningsskapande och kulturarvsbefrämjande.

I stället för att som Sverigedemokraterna skylla på massinvandringen och bara eventuellt ge utrymme för ett något minskat skatteuttag, skulle full sysselsättning innebära en omfördelning inom nationalinkomsten från arbetsfria inkomster av kapital, räntor, profit, spekulationsvinster och så vidare tillbaka till dem som bara kan få inkomst av sitt eget arbete.

Full sysselsättning skulle vara arbetarpolitik. Och är därmed inget aktuellt för borgerliga partier som till exempel SD.

 

 

Publicerad i Kristianstadsbladet 12 november 2011

SD:s politik skapar arbetslöshet

Rubriken ”Massinvandring eller välfärd” beskriver den viktigaste skillnaden mellan Sverigedemokraterna och övriga borgerliga partier. Men hänvisningen till välfärd är vilseledande.
Det finns inget i Sverigedemokraternas budgetmotion som tyder på att SD skulle sträva efter att återställa välfärden.

SD hävdar liksom de övriga borgerliga partierna att arbetslösheten i Sverige skulle vara en naturnödvändig så kallad jämviktsarbetslöshet.
Detta gör de fortfarande i dag, trots att denna ekonomiska teori avslöjats som bluff och rent av kontraproduktiv av börskrascher och ekonomisk kris.

SD beskriver därför resultatet av Riksbankens självständiga politik som ”en konstant hög jämviktsarbetslöshet, i praktiken nästan dubbelt så hög som under 1980-talet”.
Under 1980-talet hade dock Riksbanken – som då liksom övriga myndigheter stod under demokratisk kontroll – uppdraget att sträva efter ökad sysselsättning.

Ett återställande till 1980-talets fulla sysselsättning skulle alltså kräva att Riksbanken fråntogs sin självständighet och åter fick uppdraget att som Sveriges grundlag (faktiskt fortfarande i dag) föreskriver, särskilt trygga rätten till arbete.

SD är mycket tydliga när det gäller inställningen till Riksbankens frihet att agera på tvärs mot demokratiska beslut och den svenska grundlagens krav på det allmänna.
I SD:s budgetmotion (höstbudget 2011) står att Sverigedemokraterna kommer att i alla lägen ta strid för Riksbankens oberoende och suveräna ställning.

Skillnaden mellan SD och övriga borgerliga partier är alltså bara att SD ställer upp ”massinvandringen” som motpol till välfärden. Även detta är vilseledande.
De eventuella merkostnaderna för invandringen och flyktingmottagandet är försumbara jämfört med de kostnader som skapas genom arbetslöshetspolitiken som SD stödjer.

Varje procent ökad arbetslöshet medför omkring 2 procent minskning av värdet av den totala produktionen av varor och tjänster, BNP – och motsvarande minskning av skatteintäkterna.
Det SD har att erbjuda i sin budgetmotion är bara att statens utgifter ska kunna komma att kunna minskas med ungefär ungefär 4 promille av vad som var BNP:s värde året 2010.

En enda procent ökad sysselsättning skulle alltså ge ungefär fem gånger så mycket som SD:s ”välfärds”-alternativ.

Ökad sysselsättning och återställd välfärd kräver radikala reformer. Först och främst en generell arbetstidsförkortning till sex timmars arbetsdag och sänkt pensionsålder i stället för höjd. Det sistnämnda särskilt med tanke på ungdomsarbetslösheten.

För att tvinga den svenska överheten att acceptera sådant, krävs att det arbetande folket enas i kampen för sina intressen.
I stället för att låta SD och andra borgarpartier splittra oss utgående från rasläror, religioner, eller i infödingar och invandrare behöver vi politiker och fackföreningar som står för arbetarsolidaritet.

Ta ansvar för framtiden.

Kronfågel slaktade inte bara kycklingar. De slaktade även möjligheten för   ungdomar att få ett betydelsefullt jobb. Slaktarens kniv har ännu en gång   skurit bort ungdomens hopp.

Var det vi ungdomar som sålde ut de svenska bilföretagen till kineser? Var det   vi som sålde ut Sverige till EU?

Så klart räknas våra röster inte i demokratin, då makt är pengar och vi saknar   båda. Vi får inte samma frihet som föregående generationer. Vilket   egentligen är väldigt fel, och sorgligt.

Att inte ha ett jobb är en plåga i dagens samhälle. Man känner sig utanför och   meningslös. Tappar man tilltron till den illusionistiska vuxenvärlden redan   som ung så är det nog ett tecken på att något går fel.

EU:s lovande möjligheter om en bra framtid verkar helt bortblåsta. Ekonomin   går ner, folk blir arbetslösa. Hur ska Sverige klara sig? En ung generation   som känner utanförskap i sitt eget land är en tickande bomb.

Hade vi delat på jobben och infört sex timmars arbetsdag med bibehållen lön,   så kanske vi hade fått några tusen nya jobb? Tänk också på att de som har en   sextimmars arbetsdag troligen kommer att må bättre.

Hade vi förstatligat stora bolag i Sverige så kanske de hade tagit mer ansvar   än vad de gör nu. Då kanske Volvo hade varit fortfarande varit synonym med   bra lättlagade bilar? Låt arbetarna bestämma i stället för förståsigpåare,   för de verkar ju inte förstå sig på någonting alls

Stoppa utnyttjandet av ungdomar.

 I samband med
Proletärens artiklar om  Max i Kristianstad delade vi ut flygblad och sålde
många tidningar. Såväl utanför Max som på stan.

Maten bestäms av EU

Maten bestäms av EU.

Vi är alla överens om att det är viktigt vilken mat vi äter.

Vi är också överens om att det är viktigt med vår miljö och
hälsa.

Men hur är det med den offentliga livsmedelsupphandlingen ute i
kommunerna ?

Kommunerna vill satsa på närproducerad mat och småskaliga
producenter från det lokala

näringslivet ska gynnas. Transportsträckorna ska kortas av
miljöskäl och hälsoskäl.

Kraven är ett resultat utifrån människors upprördhet över
storskaligt producerad mat som transporteras

land och rike runt.

Men hur ser det ut bland kommunerna idag ?

Jo, mer än hälften av de offentliga livsmedelsupphandlingarna
överklagas till domstol.

Och i över 40 procent av fallen fick den som överklaga rätt.

Detta beror på att EU:s upphandlingsdirektiv är gällande lag i Sverige, vilket innebär att EU förbjuder

kommuner och andra offentliga instanser att själva bestämma vilka
krav de skall ställa på sina leverantörer.

Den fria rörligheten går före hänsyn gällande människor, djur och
miljö

Det är den oinskränkta friheten för kapitalisterna att tjäna så
mycket pengar som möjligt som EU värnar.

Ett annat exempel på att maten bestäms av EU är  Livsmedelsverkets
kostråd till svenska konsumenter.

Livsmedelsverket rekommenderade svenska folket, efter tre års
verenskapliga studier, att konsumera mindre

kött och köpa mer närproducerad mat.

Detta gillade inte EU-kommissionen, för närodlad mat hindrar den
fria handeln inom EU.

EU förhindrar alltså LIvsmedelsverket att ge svenska folket
miljösmarta kostråd för att det minskar företagens

möjligheter att tjäna pengar.

För att återerövra rätten att själva bestämma över maten krävs det
att EU-medlemskapet ifrågasätts.

Maten bestäms av EU men det behöver inte vara så.

Bengt Nilsson, Kommunistiska Partiet

Skäll, stress och underbemanning på Max

Alla känner vi till och har med största sannolikhet någon gång ätit på en snabbmats-
restaurang á la McDonalds och någon gång i livet under resande fot har vi säkert tagit en drive in. Tanken som oftast går genom ens huvud när man beställer snabbmat är vanligtvis: När ska jag få min mat? Hur lång tid kan det egentligen ta?

Vad man inte vet och tänker på är att på många snabbmatsrestauranger behandlas de anställda under oacceptabla förhållanden av sin chef/sina chefer. Tyvärr är Max hamburgerrestaurang i Kristianstad ett bra exempel på detta. I stället för att ge unga arbetare en bra erfarenhet av arbetslivet blir de i stället slutkörda och sönderarbetade.

Som tidigare anställd på Max kan jag själv styrka att restaurangens anställda blir illa behandlade. Flera mår väldigt dåligt eftersom detta påverkar dem negativt, både psykiskt och fysiskt! Max har funnits i Kristianstad sedan 2006 och enligt Sara, anställd sedan flera år, har det aldrig varit så illa som det är nu. Hon undrar också, liksom jag själv, varför ingen har ifrågasatt eller reagerat på omsättningen av personal och antalet sjukanmälningar som har ökat sen den nuvarande chefen blev tilldelad sin post på Max.

Att förhållandet mellan chef och anställd funkar bra är väldigt viktigt. En chef ska, enligt min åsikt, finnas för att stötta och vägleda sina anställda för att arbetet ska fungera så bra som möjligt och att alla ska trivas. Att det funkar bra på Max för tillfället kan väldigt få, om ens någon anse.

Agnes, anställd på Max, berättar att hon känner att chefen varken behandlar henne eller de andra anställda rättvist. Enligt Agnes är stöd från chefen i jobbiga situationer för det mesta inget man kan räkna med. Istället för att hjälpa och ge råd blir chefen irriterad om hon anser att det är en ”dum fråga” eller om hon anser att man borde kunna svara på den själv.

Något som jag reagerade starkt på när jag själv jobbade där var att chefen sällan drog sig för att trycka ner sina anställda, i vissa fall till den grad att det slutat i tårar för den anställda.

Att de anställda ska behöva gå och passa sig för vad de gör och säger bara för att de inte vet om chefen är på ett bra humör eller inte dagen i fråga är oacceptabelt, i längden blir detta väldigt psykiskt påfrestande och stämningen sjunker automatiskt. För att slippa göra chefen missnöjd och irriterad har det till och med gått så långt att vissa så kallade ”passchefer/assistenter” kommer till jobbet en timme innan de egentligen ska börja sitt pass och jobbar en timme gratis för att försöka få sin öppning felfri och förhoppningsvis slippa chefens hackande kommentarer om det skulle vara något som fattas.

Något som är väldigt viktigt i restaurangyrket för att arbetet ska fungera bra är bemanningen under ett arbetspass. Underbemanning är något som anses vara ett stort problem på Max och det är flera olika faktorer som blir lidande av detta.

De tre faktorer som jag anser vara viktigast och som blir mest lidande av brist på arbetande personal är för det första renlighet av kök och servering, för det andra kundservice och för det tredje personalens rätt till raster.

Enligt lag får man inte jobba mer än fem timmar i sträck utan att ha rast, men detta är något som tyvärr sällan följs. Det är till och med så illa att ibland finns det inget tillfälle till att ta rast över huvud taget under ett pass även om man jobbar ett 10 timmars pass.

Maja berättar att hon ibland inte ens går på rast eftersom hon enbart hinner trycka i sig lite mat på 5-10 minuter. Maja berättar även att i vissa fall där den anställda är schemalagd mellan 9-14 och tvingas jobba över får personen i fråga sällan den rast den är skyldig att få om den ens får någon rast alls.

Visst kan man kanske känna att man klarar sig utan rast, men i längden klarar inte många av att arbeta under sådan stress utan att äta eller hämta andan utan att bli både fysiskt och psykiskt utmattad. Raster är viktiga för de anställdas hälsa men något som är viktigare ur en hygienisk synvinkel är renlighet.

Renlighet som är något av det viktigaste i ett kök kan inte heller skötas ordentligt under de tider på dygnet som försäljningen är som högst eftersom de anställda främst koncentrerar sig på gästerna och inte har tid till detta.

Köket tycker jag själv sköts väldigt bra men något som däremot blir mer lidande är serveringen. När Max serveringsvärd, som jobbar vardagar mellan 08.30-15.00, inte är närvarande kan serveringen se rent utav sagt äcklig ut. Detta är även något som flera gäster har påpekat.

När underbemanningen har ifrågasatts har svaret ofta blivit att det är viktigt att spara timmar eller att man helt enkelt borde klara av försäljningen med den bestämda bemanningen. Men då kan man ställa sig frågan ”vad är egentligen viktigast? En personal som trivs och mår bra eller antal sparade timmar?”.

Det är inte heller bara personalen som far illa av underbemanning. Att gäster kommer med klagomål över olika saker som tex att det tar för lång tid är inget ovanligt i restaurangbranschen, men ibland får gästerna vänta alldeles för länge.

Det som är värst enligt mig är inte att de får vänta, det är att de inte får den service och det bemötande som de borde få. Eftersom det är så få som arbetar åt gången måste allt gå mycket snabbare vilket leder till att servicetiden per gäst blir väldigt kort.

När man stressar så mycket kan man lätt uppfattas som otrevlig, nonchalant och förvirrad. Det är inte helt ovanligt att beställningar blir fel på grund av stress.

En sak som jag själv tror hjälper till att framkalla stress är att de anställda alltid blir klockade i sitt arbete, vilket innebär att det finns en speciell klocka som berättar hur lång tid det tar från att man får en beställning till den är ute hos kunden. Personalen pressas hela tiden för att få ner tiderna, speciellt drivetiden och vanligtvis när tiden blir ”för hög” resulterar detta i en väldigt arg tillsägelse och klagomål från chefen!

Inte nog med att personalen blir illa behandlad, de får inte vissa rättigheter som de har rätt till. För det första så är alla schemalagda, extra anställd som fast. Agnes och Maja är båda fast anställda på ett visst antal timmar i veckan. Båda kan instämma med säkerhet att de jobbar betydligt mer än detta varje vecka och detta utan att få den övertidsersättning som de är skyldiga att få.

För det andra är det som tidigare nämnts rasterna som är ett stort problem. Att inte ens få lov att stanna upp, hämta andan och dricka något under ett arbetspass är sjukt.

Något som jag ej kan påstå är att behandlingen på Max är acceptabel. Det är inte meningen att de anställda ska gå med en klump i magen till jobbet och hoppas att deras chef för dagen är på bra humör så att de slipper påhopp och klagomål för minsta lilla sak.

Snabbmatsrestauranger är egentligen ett utmärkt tillfälle för ungdomar att få lite arbetslivserfarenhet eftersom det egentligen inte krävs så mycket förkunskaper mer än att man har arbetsvilja och en positiv inställning till att lära sig nya saker och utvecklas.

Som arbetsgivare borde man tänka på detta och i stället för att bryta ner personalen både fysiskt och psykiskt borde man ta vara på sin personal, uppmuntra dem till att arbeta och ge dem en bra start i arbetslivet.

Därför ber jag precis som många andra anställda, och även före detta anställda, om ett slut på de hemska arbetsförhållanden som råder just nu på Max hamburgerrestaurang i Kristianstad.

• Artikelförfattaren är tidigare anställd på Max hamburgerrestaurang i Kristianstad. Sara, Agnes och Maja heter egentligen någonting annat.

Läs fler artiklar om Max hamburgerresturang i Kristianstad i veckans Proletären

Kronfågel, Nolato – vem står på tur?

  ”Kronfågel – Nolato – vem står på tur”  stod det på kommunisternas banderoll på Lilla Torg lördag 10 september. Banderollen väckte många diskussioner och våra Proletären-tidningar sålde slut. RKU sålde sin Rebell-tidning och fick några nya kontakter.  Kommunisterna är på Lilla Torg nästa gång lördag 1 oktober, välkommen med dina synpunkter.